Livet! När känslorna går upp ner, som att åka berg- och dalbana, då gäller det att ha något stadigt att hålla i

Förra veckan gjorde jag det jag gått och funderat på väldigt länge. Jag valde att avsluta ett av mina uppdrag jag haft en längre tid. Kände mig sprudlande glad och det kändes 100 % rätt och jag tänkte att i kväll blir det bubbel.

Det blev inget bubbel då jag fick besked om att en nära anhörig, som är mycket sjuk, nu var sämre. Under helgen var planen att hälsa på hos yngsta sonen i Halmstad och då min anhöriga bor i Skåne kändes det som att det var meningen att jag skulle få det beskedet då så jag kunde åka dit och hälsa på. Så otroligt tacksam över den möjligheten samtidigt som mitt hjärta brast och tårarna envist svämmade över och klumpen i halsen kändes som ett skruvstäd.

Under denna veckan har jag varit så himla trött men samtidigt glad. Trött för att jag är ledsen men också för att hjärnan går på högvarv, och i och med släppta restriktioner sa det PANG så var kalendern fullbokad mars och april ut med spännande möten, roliga saker och jobb. Fysiskt trött också då det varit snökaos här och jag har istället för att cykla pulsat och halkat fram tills hela kroppen protesterade.

Avslutade arbetsveckan med min fina vän och ett glas bubbel på lokal. Så mysigt med glatt sorl och att heja på folk jag inte sett på två år. Skönt att ha en vän att prata om livets berg- och dalbana med och att vi krasst kan utbrista – Livet alltså! Inledde sen helgen med maken, god plockbricka och vårt veckocheck-in.

Jag har under pandemin hunnit reflektera en hel del och ska göra mitt bästa för att inte helt falla tillbaka till de rutiner jag hade innan och med det INTE hoppa på allt som erbjuds nu bara för att jag är lite utsvulten på roligheter. Vi får väl se hur det går…

Skrivet av Cecilia Cekestrand

February 26, 2022

Leave a Reply

Your email address will not be published.