Detta ack så viktiga och ibland laddade ord.
För 1 vecka sen träffade jag via min privata sjukförsäkring en läkare pga min skadade axel.
Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött i hela mitt liv (och ja, jag har träffat ganska mycket folk), han var ett praktexemplar av ett riktigt ärkesvin. Jag trodde att det var dolda kameran eller ngt och var i chock hela kvällen.
Mötet har gått på repeat i mitt huvud och stört mig ända sen dess, så idag tog jag kontakt med mitt försäkringsbolag som tog det på största allvar och kommer ta det vidare.
MEN jag tycker detta är så jobbigt, dels för att ett sånt bemötande strider mot all min tro på mänskligheten men också för att jag tänker att jag borde och helst hade velat säga det direkt till honom. Också för att jag varit på den kliniken i andra ärenden och de jag mött då har varit fantastiska.
En anledning till att jag kontaktade mitt försäkringsbolag, är för att senast när jag var på mammografi så satt det en kvinna i väntrummet som var så nervös och orolig, hon pratade inte så bra svenska och jag försökte lugna henne att det kommer gå bra. Men när jag kallades in möttes jag av en manliga sköterska som var sur, irriterad och väldigt hårdhänt. Jag sa till honom att vara lite försiktig men fick bara ett mutter till svar. När jag kommer ut ser jag att de ropar upp kvinnan som satt i väntrummet och det enda jag kunde tänka var att NEEEJ, hon ska inte behöva möta honom, jag måste gå fram och säga ngt till personalen.
Men det satt ingen i anmälningsdisken och kvinnan gick in. Jag gick hem och tänkte att jag måste maila/ringa ngn avdelningsansvarig…men gjorde det aldrig och har ångrat mig så mycket.
Coolt att vara snällbild lånad från barntavlor.se
Målade bilden beställde jag för några år sen av Ingela på ZenArt