Liten eller stor morot spelar egentligen ingen roll, heller inte vilken färg eller sort.
I hela mitt liv har jag älskat att planera in saker i kalendern. Ja, jag har en analog kalender och kan inte se mig själv sluta med det.
Min kalender är inte bara en kalender utan även en bok med drömmar och dagbokstankar.
I höstas när min axel gick ur led (igen) blev jag så fruktansvärt ledsen, förtvivlad och uppgiven. Dels för att smärtan är fruktansvärd men också då jag av ofrivillig vishet vet hur lång rehabilitering det är och att det, i alla fall i mitt fall, aldrig blir helt bra igen.
Jag blev också väldigt ledsen då jag antog att mitt älskade SUPande får läggas på is och att jag kommer ha tufft att ha träningsgrupper.
Men skam den som ger sig, 3 veckor efter olyckan körde jag igång en träningsgrupp och fake it till you make it blev mitt ledord, eller kanske mer gör/tänk om, anpassa och le stort.
För första gången har jag även skött min rehab (någorlunda) bra…så varför skriver jag då om morötter!?
För att jag med bultande hjärta i helgen köpte mig just en morot i form av en SUP/Surf-resa till Sardinien. Skräckslagen över att axeln ska hoppa ur igen, men där min kärlek till resor och rörelse är så stor så här snackar vi morot att kämpa på med träningen och inte tappa tron på att jag snart står på en bräda igen.
Sen i förrgår kör jag också 100% som egen så resan får även fungera som morot att se till att få in uppdrag= pengar.
Foto: Stapaddla