Livet! När känslorna går upp ner, som att åka berg- och dalbana, då gäller det att ha något stadigt att hålla i

Förra veckan gjorde jag det jag gått och funderat på väldigt länge. Jag valde att avsluta ett av mina uppdrag jag haft en längre tid. Kände mig sprudlande glad och det kändes 100 % rätt och jag tänkte att i kväll blir det bubbel.

Det blev inget bubbel då jag fick besked om att en nära anhörig, som är mycket sjuk, nu var sämre. Under helgen var planen att hälsa på hos yngsta sonen i Halmstad och då min anhöriga bor i Skåne kändes det som att det var meningen att jag skulle få det beskedet då så jag kunde åka dit och hälsa på. Så otroligt tacksam över den möjligheten samtidigt som mitt hjärta brast och tårarna envist svämmade över och klumpen i halsen kändes som ett skruvstäd.

Under denna veckan har jag varit så himla trött men samtidigt glad. Trött för att jag är ledsen men också för att hjärnan går på högvarv, och i och med släppta restriktioner sa det PANG så var kalendern fullbokad mars och april ut med spännande möten, roliga saker och jobb. Fysiskt trött också då det varit snökaos här och jag har istället för att cykla pulsat och halkat fram tills hela kroppen protesterade.

Avslutade arbetsveckan med min fina vän och ett glas bubbel på lokal. Så mysigt med glatt sorl och att heja på folk jag inte sett på två år. Skönt att ha en vän att prata om livets berg- och dalbana med och att vi krasst kan utbrista – Livet alltså! Inledde sen helgen med maken, god plockbricka och vårt veckocheck-in.

Jag har under pandemin hunnit reflektera en hel del och ska göra mitt bästa för att inte helt falla tillbaka till de rutiner jag hade innan och med det INTE hoppa på allt som erbjuds nu bara för att jag är lite utsvulten på roligheter. Vi får väl se hur det går…

Ute på andra sidan

Låter kanske väl dramatiskt, men covid med segdragen hosta och utmattning tillsammans med universums tråkigaste månad januari, så stämmer det väl in på stämningen just nu.

Mina känslor och tankar går upp och ner som en jojo då jag vill tro att greppet pandemin haft om oss så länge nu faktiskt är på väg att släppa. Planerar och planerar och har krokar ute åt alla möjliga håll. Känns som att många beslut kommer behövas ta den närmaste tiden vilket känns kul men också lite pirrigt.

Om en stund ska jag hålla en föreläsning för studenter på Kau, Karlstad universitet om hur man skriver CV, hittar dolda jobb mm. Jag kommer spela in föreläsningen som är digital för att se om jag kan göra något med den sen. Flera har sagt att de tycker att jag ska spela in en utbildningsfilm/kurs, vilket jag sagt NEJ till då jag känt att jag är färdig med det. Men så inser jag att varje gång jag hjälper någon med cv/brev så går jag igång som tusan och tycker att det är jätteroligt då det inte för mig “bara” handlar om att skriva ett cv, utan också om självförtroende, självkänsla, självinsikt och personlig utveckling.

I övrigt så semmeläter jag mig genom stan. I vanliga fall brukar det vara genom Sverige men i år blir frosseriet på hemmaplan. Jag verkligen ÄLSKAR semlor! Jag provar gärna olika varianter så länge de innehåller mandelmassa.

Foto: Nyfriterad munksemla med mandelmassa, kardemummagrädde och hackade nötter. Galet god! (älskar även munkar hehe)